Sent i oktober

"Så brukar vi göra om hösten, vi ses i ditt hus varje år, någon vecka som mest. Vi talar rätt lite om tiden som gått. Vårt liv är oktober. Jag knackar på dörren, du hälsar mig som om jag nyss varit här. Jag reser min väg, när jag gått över ängen och vänder mig om står du kvar bakom fönstret och ser mig försvinna, jag kommer igen inom kort, om ett år, när ekarna fällt sina löv."Varje år finns en vecka full av minnen. De går ofta utan ett uttalat mål, men de vet båda att de är på väg mot graven. På stenen står inget namn, de plockar bort några löv och står i tystnad. Deras tankar ockuperas av tankar på deras barn, som de besöker på den höstgula kyrkogården.Relationen blev aldrig densamma efter förlusten, döden hade lagt sig som en död filt över kärleken. Men minnena finns kvar, och en vecka om året, sent i oktober, tillåts de komma fram."Sent i Oktober" ingår i novellsamlingen «Fågelsommar: Berättelser om kärlek och flykt».-